En god morgon  

2009-04-26 

Vi fick ett brev. 
Mats Josephson upplevde en synnerligen god morgon i dag. Och visst är en solig söndagsmorgon i april alldeles FANTASTISK! 

Klockan är strax efter åtta. Dags att hämta söndagstidningen. Solen skiner och vinden är svagare än vanligt.Jag kliver ut på gården och tittar mig omkring. De röda tulpanerna lyser grant i solen. Påskliljorna likadant. Tur att de inte kom upp på samma ställe som tulpanerna. Jag kommer ju aldrig ihåg var jag grävde ner lökarna förra året. Snödropparna och vintergäcken har blommat klart. Nu täcks istället gården av violer och vårlök. Och så tulpanerna.

När jag kommer runt hörnet ser jag rapphönsparet. Idag går de mitt på gräsmattan. Bra, då slipper jag bli vettskrämd närde annars flyger upp framför fötterna på mig ute vid vägen. 
Duvorna kuttrar uppe i den stora asken. Det är lätt att vara fågelskådare den här tiden på året innan löven kommit. 

Talgoxen klävittar i körsbärsträdet och koltrasten smiter in under taket till smedjan och tror att jag inte vet att han håller på att bygga bo där. Men honom har jag sett från sovrumsfönstret varje morgon så jag vet nog vad han håller på med. Samma sak med kajparet som även i år börjat bygga i skorstenen som inte används. Jag har sagt att det är helt OK eftersom jag gillar kajor. Är man uppvuxen i Uppsala så gör man det. Men det verkar som om de slutat bygga. Kanske har de hittat någon bättre skorsten. 

Försiktig går jag runt hörnet på ladan. Jo då. Den sitter där på marken vid elstolpen och uppe i holken sitter frun och kikar ut över åkern. Herr och fru tornfalk, Gård och Lösa tror jag de heter, kom tidigt i år och inspekterade den nystädade holken. Tydligen befanns den vara i sin ordning. Nu får vi se om det blir några ungar även i år. Men det skall visst inte läggas ägg förrän i mitten på maj enligt böckerna.
Undrar om de vet det? 

Jag går till brevlådan ute vid vägen. Hästarna tittar upp, men jag har inga äpplen med mig.  Det var i höstas som de lärde sig att det vankas äpplen när jag hämtar tidningen. 

Går tillbaka mot huset och lyssnar på lärkorna som nästan slår knut på sig själva där uppe i skyn. Två harar skuttar iväg. Ja skutta ni. Jag vet nog att det var ni som bet av skotten på eken jag planterat. I vintras när nätet runt plantan blåste bort. Men eken verkar klara sig. Den skall ju hålla på och växa några hundra år till så det gör väl inte så mycket om den blir lite försenad. 

På tal om försenad så väntar jag på sädesärlan. Jag såg den i Kairo i vintras och då verkade den pigg. Förra året kom den till oss den 20 april. Vi får väl hoppas att inget hänt på vägen. 

Ja, det här var en riktigt god morgon. Nu skall jag dricka kaffe och läsa tidningen. 

Mats Josephson