In som ett troll och ut som en fjäril...

2010-09-26

När jag går in genom portalen till salongen, skymtar jag Ulla genom fönstret. Ulla har en rosa papiljott i handen och den är på väg in i en silvergrå hårtest. Solen lyser idag, fönstret står på glänt och skvalet från radio Kristianstad hörs ut. Som alltid kommer jag en stund för tidigt, slår mig ner i fåtöljen, katten ligger i fåtöljen bredvid. Jag letar upp det senaste numret av Femina och bläddrar lystet igenom denna.

I stolen mellan spegeln och Ulla sitter Margit Prahl. Vi är goda vänner sedan länge. Ulla har rullat i alla papiljotterna och Margit placeras i hårtorken som förintar alla försök till samtal.

Under väntetiden tänker jag, att frissa blir man för livet. Det kräver förmåga att se vad kunden vill ha, en blick, en känsla och att vara en idéspruta. Ulla har den talangen, hon har även tålamod med alla de små hårstråna som knappt märkbart kan vara lite kortare.

Kunden vill ha det bästa och Ulla ger lusten att testa. Gesällbreven på väggen skvallrar om att Ulla har många års erfarenhet, det äldsta är från 1960. Det känns både tryggt och utmanande att sätta sig i stolen och låta henne härja med saxen och kniven. Hon är inte heller främmande för att blanda till egna färger. Från långt till snagg och från mörkt till silver har mitt eget hår genomgått en förvandling hos Salong Harrstedt. Under en period fick jag stå på mig ordentligt för att undvika färgexperiment. Jag satt där under glastaket och Ulla berättade glatt för mig hur mitt hår blev gråare och gråare för varje besök. Då blev det många tag med färgpenseln. Men det är några år sedan. Nu är det silver som gäller.

När jag sätter mig i stolen pirrar det i magen. Ulla tar fram kammen och kammar som vanligt luggen på fel håll, tittar på mig i spegeln och säger hur ska du klippas idag? Jag föser luggen till andra sidan och säger, kort som vanligt men ändå annorlunda.
Ullas handlag med kniven är inte att leka med och jag är själv särskilt förtjust i att bli klippt med den. Kniven ska helst vara lite slö i eggen. Det känns som om jag skulle vilja bli rakad över hela kroppen. Detta har tyvärr aldrig hänt. Men den som väntar på något gott!

Under åren har jag träffat många av Ullas kunder, både byfolk och utombyare, män och kvinnor, brudar och studenter. Generation efter generation och Ulla får kreti som pleti att känna sig unik och var och en får sin personliga service. Detta kan föra med sig en stunds väntetid.
Väntetiden är bonus. Då får jag chansen att gå omkring i Ullas trädgård. Citronträden och fikonen i glasrummet gillar jag mycket. Piprankan är också mäktig, Ulla påminner mig ofta om att min far var hennes ciceron vad gäller klippningen av denna. Jag kan prata med katten, eller hunden eller hennes man Sören. Det blir aldrig tråkigt hos Ulla. Hundarna och katterna har bytts ut under åren, men Sören är densamme. Han är inte oklippt som pudlarna. Bara mer oborstad.

Ulla berättar att hon alltid är på jakt efter nya idéer och inspiration. Även när hon är på semester har hon ett ögonen öppna för sitt yrke och olika tekniker. Ulla är född i vågens stjärntecken och enligt henne själv bottnar hennes flärdfullhet, fantasi, förtjusning i vackra saker, intresse för konst härifrån. Var hennes goda hjärta kommer ifrån, vet jag inte.

Det har hänt att jag kommit in och satt mig i stolen och sagt: Du måste klippa mig nu! Och då har detta skett, kanske inte just på denna sekund, men samma dag.
När Ulla klippt färdigt tar hon fram nackspegeln, jag ser att håret skall vara lite kortare i nacken, hon skär några tag till med kniven och så är det klart. Ulla har lärt mig att grått hår lätt blir gult, men att det finns silverschampo emot detta. Jag köper ett sådant, säger hej och kliver ut ur oasen. Hoppar in i min bil som står bredvid sopcontainrarna i vändzonen framför Smedstorpskök. Och tänker: Var går man in som ett troll och kommer ut lyft till kropp och själ?
Hos Ulla Harrstedt. Min hårfrisörska. Eller, jag skulle hellre säga hårkonstnär.

Text Agneta Sahlé Svensson
Foto Kristina Eriksson