Det blå huset

2015-02-28

Sedan vi flyttade till Gårdlösa 2001 så har jag fascinerats av ”det blå huset” ett stenkast bort från oss. Det har alltid sett så öde och ensamt ut och man har flera gånger funderat på vad som gömmer sig bakom de stora och vackra fönsterna. Ibland på somrarna så såg man att det var lite liv och rörelse i huset, men till den största delen av året så stod detta vackra hus tomt. Det var inte annat än att man tyckte att det var synd. Inte skulle ett sådant vackert hus gå till spillo.

Nu har jag efter 14 år som Gårdlösabo fått äran att besöka detta vackra hus och det var inte annat än att man blir fascinerad på riktigt. Att så mycket fint kunde gömma sig bakom dessa stora fönster och vilka härliga människor som bor här. Vi är ju i princip grannar, men har bara utbytt ett och annat hej sedan tidigare.

En tisdagskväll i februari så hälsade Berith och Staffan mig välkomna in på en kopp te. De tog emot mig i köket och wow, vilket underbart hus. Jag hade stressat en hel dag på jobb och stressat hem. Hade precis hunnit kasta av mig jobbskjortan och dragit något annat över mig. Jag hoppade i ett par andra skor och så iväg och när man väl står där i köket och möter dessa två helt lugna och harmoniska människor så finner man frid i allt stressande.

Berith och Staffan flyttade hit 2012. De lämnade ett hektiskt yrkesliv i Göteborg för lugnet på landet. De bestämde sig för att leva livet så som man egentligen ska leva sitt liv. De sa upp sig från sina jobb, kastade väckarklockan och valde att utgå från nuet. De stiger upp när de vaknar, har inga måsten och renoverar själv och påtar i trädgården. Från ett kalenderliv med mötet till att leva i nuet är en omställning, men en omställning de inte ångrar.

Staffan är uppväxt utanför Lund och Berith utanför Umeå. Båda har bott ett flertal år i Göteborg men de längtade tillbaks till landet. Staffan har som liten varit mycket i Gårdlösa och Beriths föräldrar drev jordbruk i Norrland, så de visste vad de gav sig in på när de bytte staden mot landet. När Staffans mor gick bort 2012 ärvde han huset, som i generationer gått i arv inom familjen.

Huset byggdes 1928 av Edvard Samuelsson, som var Staffans morfar. Jag får se konfirmationskortet av Edvard som var en riktigt stilig herre redan som 16åring. En riktig affärsman var han, berättar Staffan. Idag skulle man nog kalla honom för en entreprenör. Händig och arbetsam och han sålde tidigt skrot och skickade det via järnvägen, som gick igenom byn. Han tjänade ihop pengar till det blå huset som han byggde på en tomt där det redan fanns ett litet hus. I det gamla huset fanns det både både bostad och lanthandel. I detta lilla hus bodde man tills det nya stod klart och då rev man det gamla. Han odlade bönor som han torkade och sålde. Han hade även mark på andra sidan väg 11. Edvards passion i livet var biodling och mycket honung gick till försäljning. Till jul slaktade man julgrisen och höns hade man även för eget bruk. Han var en sådan duktig affärsman att han även kunde betala sina syskons utbildningar och skicka pengar till sin bror som bodde utomlands.

Morfar Edvards konfirmations kort Mormor Laurentia

Mormor Laurentia var hemmafru och tog hand om deras gemensamma barn Elsa, Staffans mamma. Både Laurentia och Edvard tog varsamt hand om sitt hus och båda var intresserade av hantverk, både nytt och äldre. Frans Lindberg och hans bröder har varit med och målat mycket i huset. Bårder utmed taket föreställande gamla tiders bikupor pryder ett av rummen. I längan bakom det nybyggda huset förvarade man allehanda bisaker och på vinden i boningshuset slungades honungen. Det finns även kvar en helt underbar sättugn på ovanvåningen, där man eldade allt från träbriketter till kocks. Stora delar av vinden användes som sommarvind och var inte uppvärmd.. I rummet med sättugnen står ett vackert golvur, dörrar och skåp är målade, bården utmed taket med blommor och tavlorna på väggarna föreställande det gamla boningshuset. Allt utfört av Lindberg. Vilken skatt det gömmer sig här. Det är så vackert och jag förstår att de båda har funnit lugnet och njuter av att leva i nuet. Vad annat kan man göra när det känns som om tiden stått stilla.

På tomten har det tidigare även stått andra längor. I en av längorna hade Edvard en kamverkstad. Han gjorde kammar av oxhorn. Detta hus revs på 70-talet för att ge plats åt annat.

Än i dag står längan kvar som tjänade som brygghus, tvättstuga och utedass. Här har man i planerna att få till en plats för retreat. Berith som utövar yoga en del ser sig ett rum för lugn och harmoni där man kan yoga och komma ner i varv.

Det är så härligt att se dessa två harmoniska människor som berättar om allt med äkta kärlek. Kärleken brinner i ögonen när de pratar om huset, varandra och om alla minnen från Gårdlösa för Staffans del. Han kommer ihåg Hilda som bodde i huset mitt emot som gav honom godis, Viktor som bodde i huset bredvid som agerar förråd idag och att man hämtade mjölk i kannor där paret Holm bor idag. Han har minnen av någon i nästan alla hus runt omkring. Så mycket liv och rörelse det verkar ha funnits i Gårdlösa när det begav sig.

Huset har alltid legat i framkant när det gäller att ligga steget före. Redan från början fanns det centralvärme i huset och inte heller behövde man gå ut på gårdsplanen för att hämta vatten. Det kunde man pumpa upp via källaren direkt till köket. Nu är pumpen i källaren utbytt mot det kommunala vattnet och värmen kommer från slingor i marken. Köket är moderniserat och hela ovanvåningen är isolerad för att kunna njutas av året om. Men själen i huset finns kvar och Staffan och Berith är alldeles rätt personer till att låta huset få fortsätta leva vidare och skapa nya historier för framtiden.