8. Kalkugn

Här har funnits en kalkugn. I kalkugnen brändes kalksten för att få fram bränd kalk (osläckt kalk). Ugnen har varit i bruk under 1800-talet. Ugnen har varit rund och ca 6 meter i diameter, med en öppning på 2-3 meter åt sydost. Det finns ett samband mellan kalkugnen och stenbrott som finns vid Sillavadsån. En transport av kalksten har troligen gjorts till kalkugnen. För att kalkstenen ska övergå till bränd kalk måste koldioxiden drivas ur stenen. Denna process börjar när temperaturen är över 800 grader. I botten på ugnen lade man in två kanaler med ved, ovanpå varvades skiffersten och kalksten. Man tände på veden som sedan fick brinna kontinuerligt  i 2-3 dygn. Efter 3 dygns eldning återstår mindre än 1% koldioxid i den brända kalken. Man slutar då stoppa in ved, så att elden slocknar. Därefter får ugnen stå och svalna i ett dygn innan man plockar ut den färdigbrända kalken, som då har förlorat nästan halva sin vikt och blivit vit.  För att kunna använda den osläckta kalken till murning eller målning måste den släckas. Detta sker genom att man under omrörning blandar ner den osläckta kalken i vatten.

<<< Föregående sida         Nästa sida >>>